Om man ska analysera min anledning till att nu blogga, har man inget att analysera. Det finns inte en enda orsak till det - annat än att jag tycker mig sitta relativt bekvämt i stolen och finner bloggande som en bra sysselsättning tills vidare.
Att det finns saker jag borde göra istället kan lite naivt ignoreras för stunden.
En svenskredovisning ägde rum idag, retorik var på schemat och för att ha något att prata om, fick vi hitta på ett eget land. Mitt blev reformsocialistiskt och jag var helnöjd. Min kära lärare däremot som bland annat är aningen socialist och fackligt aktiv delade kanske inte mitt nöje fullt ut.
Med en president som vid varje val röstas bort, men fortfarande sitter kvar på grund av LAS, entré av hjulet så tidigt som 1964 som följd av avsaknaden av kapitalism osv. och bland annat vård och mat gratis utdelat åt var och en efter behov efter ett folkhälsoinstituts tycke, tyckte jag att min socialism var fulländad. Andra har av okänd anledning en annan syn på äkta socialism.
Upp till kamp, kamrater!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar